tisdag 17 juli 2012

En cynisk och bitter syrras bekännelser

Ibland tänker jag att det är synd om alla er som ser min blogg och tänker "wow, en sjuksköterska med lite häftigt go och skvaller från sjukhuskorridorerna".

Och så hamnar ni här mitt i bitterfitteträsket. Tänker "ryck upp dig människa". Men alltså, det är så det har blivit. Jag är inte så bitter men helt likgiltig inför sjuksköterskeriet. Läser på Facebook om gamla jobbarkompisar som skryter om nya jobbet på coola avdelningen eller hippa kliniken eller nåt antagningsbesked till en vidareutbildning.

Och så grannen som drömmer om att bli opsyrra. Tack och lov är hon för gammal. Nämen alltså jag impas inte. Jag tycker bara att allt är tragiskt. Att vi är tragiska. Facket. Politikerna. Cheferna. Hur fan kan man se sig själv i spegeln och vara chef över en avdelning där folk går på knäna?

Ja. Så känner jag. Inga rosa fluffmoln här inte.



10 kommentarer:

  1. Tråkigt att du känner så inför ditt yrkesval, likgiltighet. Kanske dags att göra något annat? För din egen skull. Finns inget jobb i hela världen som är värt att vara kvar på om man inte mår bra av det!

    SvaraRadera
  2. Hela jävla vården är väl tragisk. Vad ska man välja för något nytt eg, stannar inte eller vidareutb mig djupare i slavträsket. Vad är det för fel på oss som väljer detta slavyrke frivilligt eg.... Borde bedrivas av brottlingar, som en tvångsåtgärd. Är ett straff att jobba i vården idag...

    SvaraRadera
  3. "Likgiltig inför sjuksköterskeriet". Ja är du inte ensam om, själv är jag en robot på jobbet och skiter i det mesta. Ger och gör det jag får betalt för, med andra ord inte mycket. Tycker det är skönt att läsa din sida, höra att nån mer tänker som jag inför vården och slavtinget. Rätt trött att sitta och höra på alla överpositiva nya sommar-ssk i fikarummet, "hadlar inte bara om pengar, så kul att träffa pat" bla bla bla suck. Ja, jag ska säga upp mig och sluta, letar för fullt efter annat va så säkra. Nån som har tips, vad ska man göra istället, går inte en dag utan att man tänker "idag säger jag upp mig från detta slavjobb man valt tyvärr".

    SvaraRadera
  4. Jo, man hade något år dær i børjan då man hade ett driv och var intresserad av och engagerad i allt. Sen, några år senare inser man att man i stort sett tappat all empati, ær ganska likgiltig, blir inte ens førbannad och bara jobbar på som om det vore ett løpande band. Det ær ganska tragiskt... (dock var det fortfarande en bra kænsla nær man stæmplade ut och insåg att man gjort ett bra jobb).

    Hær i Norge har det dock kommit tillbaka men det kan bero på att stressnivån ær lægre. Jag ær mer empatisk och har tid till mina patienter men har blivit sæmre på det praktiska (PVK:er, katetrar, sonder etc). En balans vore nog kanske bæst men man kan inte ha allt :)

    SvaraRadera
  5. Jag undrar också vad man ska göra istället... har bara jobbat inom vården förutom en kort sväng på McDonalds och lager i ungdomsåren. Inget alternativ nu riktigt. Kollar på ams.se men det är få "riktiga" jobb som man skulle kunna söka (förutom då vårdjobb). Funderat på djurskötare men då måste man nästan alltid ha antingen utbildning/erfarenhet och/eller kunna köra traktor. Kollat på brevbärare men har bara sett sommar/extrajobb. Butiksbiträden ska ha erfarenhet av butiksarbete. Sen är mitt självförtroende rätt kört i botten efter 8 år i sjukvården så vet inte vem som skulle vilja anställa mig...

    SvaraRadera
  6. Jag tror att Frida är på väg att störta samhället. Frida är den nya tidens anarkist, en kvinna som inte vill arbeta nästa gratis med att vårda och inte drabbas märkbart av tilltalet: Skärp dig, kvinna, och känn skuld för att du inte är tapper och glad, utan tillåter dig att vara "gnällig". Att faktiskt vilja förändra situationen och inte curla, ta hand om och gulla, utan att få något annat tillbaka än dåligt betalt och skuldpåläggning är intressant, men väldigt provocerande eftersom det är farligt. Farligt och dyrt om det försvinner alltså...

    SvaraRadera
  7. Och vad i helvete skall man göra? Jag är högskoleutbildad och har studieskulder. Vill inte jobba i en j-a affär. Jag vill ha ett bra jobb som motsvarar mina kvalifikationer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fredrica Grahn-Andersson20 juli 2012 kl. 04:58

      Såklart du inte vill jobba i affær! Det førvånar mig hur många ssk som funderar på jobb som brevbærare, expedit eller djurskøtare som alternativ. Vi har en kandidatexamen och ær behøriga att søka ett stort antal magister- och masterutbildningar. Før att ta bara ett exempel: føretagshælsovård/arbetslivshælsa ær något som ær på frammarsch. Sækerligen har vi æven behørighet till utbildningsprogram inom humaniora såsom beteendevetenskap/psykologi med den bakgrund vi har. Det handlar om en investering på ett eller två år till, och det ær så det ser ut i den akademiska værlden. Men jag tror vi ssk ær alltfør fast i att vårt jobb ær ett hantverk, precis som det var førr i tiden.

      Radera
  8. Fasen så gött det är att läsa om att man inte är ensam i sin misär. Jag fick en chock när jag kom ut i verkligheten. Stressen och den konstanta känslan av otillräcklighet körde mig nästan i botten. Sedan dess har jag blivit duktigare på det jag gör, men också slutat bry mig så förbannat. Jag gör det jag ska och så mycket jag hinner, men inte mer än så. Efter två år hade jag tappat gnistan totalt. Nu tänker jag ta en dubbelexamen i statsvetenskap och journalistik. Jag försörjer mig på halvtidsstudielån och nattjobb som ssk. Vården är min födkrok, men mitt mål är att efter examen om 2,5 år aldrig mer behöva komma tillbaka.

    SvaraRadera
  9. Tycker att det är sorgligt och tragiskt att höra er alla gnälla! Byt jobb för sjutton eller kämpa på och ta tag i det som går att påverka och ändra på! Javisst systemet är tokigt och vi är underbetalda, men är det egentligen något nytt för er?? Det var det iaf inte för mig och ÄNDÅ valde jag att bli syrra! Efter många år har jag fortfarande kvar min empati och känsla för att ge god vård..
    Blir också mycket förvånad och besviken över att du Frida klagar över att chefer ska skämmas och inte se sig i spegeln, vart tog dina annars så roliga och intelligenta tankar vägen egentligen? Du om någon borde kunna se att alla försöker göra sitt bästa under ibland jobbiga förhållanden, även cheferna! Det är ju inte deras fel att systemet är som det är. Att se att allt fel på en avd. el mottagning är chefens fel är så vanligt och korkat! Alla KAN påverka något och man kan alltid börja med sig själv...

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.