är de som inte inser sina svagheter. Och de som vet att de har svagheter men spelar att de har koll på läget.
Ni känner säkert igen dem. De som kan och vet allt. De som aldrig frågar om hjälp eller råd. Och om man själv frågar dem så svarar de jakande och flummigt tills någon annan kommer in i rummet och ger klart svar. Och DÅ låter det på den där farliga sjuksköterskan som om det var HAN eller HON som givit det korrekta svaret.
De här farliga sjuksköterskorna gör också egna bedömningar och drar "jobba självständigt" till en annan nivå. De tassar på läkarnas område och hittar på egna ordinationer och observationer. Oftast har de inte koll på när patienten blir riktigt dålig utan tror att de fejkar eller att situationen inte är så allvarlig som den är. Han säger att han har VAS tio men det stämmer inte, han är ju alkis för faan. Vill bara ha Morfin eller Benzo eller nå´t.
Och så älskar de doktorer. Älskar att berätta för doktorn vad de observerat och sett. De hör en doktor säga något och tar dennes ord och gör till sina. Fast egentligen. När man lyssnar riktigt noga så hör man att det bara är tomt prat. Att det är ett retoriskt jidder. Snömos. Det skulle liksom inte hålla om man analyserade det. Men ingen orkar lyssna noga, för alla vet att det är en sjuksköterska med hybris. En sjuksköterska som egentligen ville bli doktor men inte kom in på läkarprogrammet. Eller en sjuksköterska som själv har problem.
De syns redan i skolan. I grupparbeten, på praktiker och på föreläsningar och seminarier. De flesta kursare som är lite sensitiva vet. Lärarna vet. Men vad ska de göra? De kan kanske inte stänga av någon som inte gjort något fel. De kan varna huvudhandledaren. Håll koll på Patrik. Eller vara lite extra hårda i rättningen så att han får det lite tungt att hänga med. Men stänga av. Nej. Det verkar inte som att man kan bli avstängd från sjuksköterskeskolan?
Jag har själv haft knepiga klasskompisar som lyckats ta examen. Och jag har jobbat med många farliga sjuksköterskor. Men ingenting händer. De slutar på ett jobb, börjar på ett annat. Om inte annat så hamnar de i psykiatrin, som personal. För där är alla välkomna. Där behövs det alltid folk. Och där saknas ofta medicinsk kompetens och de farliga sjuksköterskorna kan glänsa med sina så kallade kunskaper. Jag kan HLR för jag har ju jobbat på HIA.
De farliga sjuksköterskorna är som pest som sprids mellan klinikerna. De slutar här, börjar där och valsar runt fast de egentligen borde göra något annat. Som att stämpla post eller sortera grönsaker efter färgordning.
Har ni någon erfarenhet av farliga sjuksköterskor?
Håller med, en ssk som tror sig veta allt och slår sig på bröstet är en ssk som jag inte liter på. Men den ödmjuka ssk som frågar litar man på
SvaraRaderaDet kan man säga! Jag brukar säga att det finns två kategorier, de som är för självsäkra och tror de kan allt och de som är så nervösa så att de gör fel eftersom de inte vågar fråga. Vet inte vad som är värst egentligen?? Dock tror jag att det är ett pris vi betalar för att hela sjuksysterkåren i princip består av präktiga och duktiga flickor. Det skapar ett hårt klimat, en tro om att man måste vara duktig och kunna allt. Därför spelar många ett spel och/eller blir för nervösa. Ja det finns tusen exempel. Min kollega som inte frågade om hur man sprutar seloken utan bara antog att det är nått man gör på avdelningen eftersom doktorn (den nya) ordinerade det. Det där med telemetriövervakning hade båda missat samt att patienten hade en astma i botten. Var nog inte hennes eller doktorns förtjänst att patienten överlevde.... Tack gode gud att det var på dagtid det hände och att det var rätt annan personal på plats. tror aldrig jag sprungit så fort till intensiven.
SvaraRaderaMen värst alla gånger var den student som gjorde praktik på samma ställe som jag. Hon fick för sig att betapred skulle lösas upp och köras i cirrus utan att dubbelkolla det eftersom hon var så säker. Tur att det fanns en bra handledare där som faktiskt vågade underkänna henne. Tror att det är minst lika viktigt som att skolans lärare vågar underkänna.
Men det är alltid lika läskigt/jobbigt/irriterande att komma och ta över efter en farlig sjuksköterska som gör lite som hen vill. Eller jobba med en farlig doktor som tror att hen är gud och kan allt och vägrar lyssna på sjuksköterskan eller någon annan heller för den delen.....
Ödmjukhet och mindre systerduktig är nått jag förespråkar.
Vad är cirrus??? /ssk
Radera...å sen finns det såna som jag...:)....som har låååång erfarenhet.....som kan mycket och förstår! när man inte kan.......hälsningar från en med 28 år som sjuksköterska.....vi e ganska bra å ha.....:)
SvaraRaderaTycker att du har en negativ attityd gentemot psykiatri-sjuksköterskor. Oftast har inte psykiatrisjuksköterskor valt psykiatrin för att de har "bristande medicinsk kompetens" utan för att somatiken helt enkelt inte intresserar dem. Så har det varit för mig i alla fall. Jag har alltid, sedan jag började på sjuksköterskeutbildningen, vetat att det är psykiatrin som jag ska arbeta inom. Älskar att klura, utreda, inte ha allt svart på vitt. Så tänk efter innan du skriver och talar som du gör om psykiatrin. Du må vara stolt över dina arbetsuppgifter - jag är stolt över mina!
SvaraRaderaJA!
SvaraRaderaÄr nyexaminerad och kan räkna upp flertalet kursare som jag ärligt talat hoppades skulle bli underkända, för att jag skulle inte stå ut att arbeta med dessa. De är en fara för dig själva och patienterna. Min sista praktik gjorde jag med den kurskamraten jag var mest rädd för, och visst hade jag rätt och handledarna var livrädda och höll möten med AKAn och skolan... Men blev hon godkänd? Givetvis. Det är ett för stort "ingrepp" i någons liv att underkänna en VFU-kurs... Skandalöst.
Har träffat många av dessa "farliga" sjuksköterskor inom psykiatrin, för där jobbar slöddret, de flesta helt utan någon human människosyn och/eller vilja att hjälpa/förstå patienterna. Folk som ändrar doktorns ordinationer ang. medicin, vak osv. De vägrar kontakta jouren om någon patient blir psykiskt/somatiskt försämrad.
SvaraRaderaI sommar var hälften av personalen på en psykavdelning i min stad utan medicinsk utbildning OCH psykiatrisk kompetens.
Inom psykiatrin kan vem som helst få arbete, det är väl därför som patienterna behandlas som skit. Nej fy fan, aldrig mer psykiatrin för mig!
Vill bara påpeka att: VEM FAN SOM HELST KAN BLI SJUKSKÖTERSKA IDAG.....eftersom behovet är skriande. Vill också säga att bra sjuksköterskor också kan bli livsfarliga, under påverkan av stress och det händer hela tiden .
SvaraRaderaMin kompis läste till syrra samtidigt som jag.. eller hon började läsa men klarade inte tentorna utan fick jobba en termin för att göra omtentor och jobba en termin IGEN för att göra omtentor även senare i kursen. När hon till slut fick sin examen arbetade hon ett tag på ett äbo men det var rätt stressigt för henne. Vid en flytt fick hon jobb inom psykiatrin och där trivdes hon bra. Hennes grej var att sitta mitt på golvet och samtala med patienter, inte dela ut medicin eller vårda somatiskt på något sätt. Mitt arbete inom akutvården skulle hon aldrig klara, det har hon själv erkänt. Så, JA. Där håller jag med dig syster Frida. Inom psykiatrin samlas alla de som inte klarar av den somatiska vården, som knappt klara skolan och som inte vill/kan ta något medicinskt ansvar för sina patienter. Huruvida de ändrar på ordinationer vet jag inte men, skulle inte förvåna mig, de saknar ju kunskaper.
SvaraRaderaHopp hopp!
SvaraRaderaNej, i psykiatrin samlas inte "alla de som inte klarar av den somatiska vården, som knappt klara skolan och som inte vill/kan ta något medicinskt ansvar för sina patienter. Huruvida de ändrar på ordinationer vet jag inte men, skulle inte förvåna mig, de saknar ju kunskaper."
Men ja, det finns de som inte passar för yrket även inom psykiatrin.
Men det är såna där fördomar som gör det förbannat trist att jobba inom psykiatrin och hjälpa människor! Jag jobbar på en psykosavdelning, vi får in alla åldrar från 18-100 och då också med somatiska åkommor, ibland får vi in "våra" patienter från soma-sidan eftersom de är livrädda för våra patienter trots att de egentligen är där för en somatisk åkomma. Men vi vårdar dem ändå och vi delar piller till dem och behandlar dem som människor istället för som en åkomma. Vilket jag sett att man inte alltid gör inom den somatiska vården.
Så hoppa ner från de höga hästarna och anta inte att psykiatrin har sämre folk bara för att ni vet några exempel, för jag vet nog minst lika många som inte klarat av psykiatrin och finns på "vanliga soma-avdelningar"!
Hönshus. Efter alla VFU har jag märkt att alla kvinnliga sjuksköterskor är bra på att prata skit om allt och alla. Fridas blogg bekräftar detta. Därför söker jag mig till psykiatri.
SvaraRaderaKuckeliku
Tack snälla för ditt inlägg, ganska nervös i för mitt första pass inom psykiatrin. Ber till Gud att det ska vara en bra gruppdynamik. Lika tryggt och lika kompetent/ engagerad personal som när jag själv låg inne för ett par år sedan. Nu har min dröm efter många års kamp gått i uppfyllelse att få jobba inom Psyk. Och då ska mycket vara bearbetat. Jag fick själv mycket hjälp av både studenter och personal på Universitet under min utbildning. Vilket jag är tacksam för. Det viktigaste är att man själv känner sig redo och har erfarenheten som krävs. Jag känner mig redo. Tack Frida!
SvaraRadera